Huvuduppgift

Statens Pensionsfond i Finland (VER) grundades 1990 med huvuduppgiften att förvalta och placera de pensionsmedel som anförtros fonden. Fonden hjälper staten att finansiera framtida pensioner och jämna ut pensionsutgifterna.

VER finns till för att staten ska kunna förbereda sig för framtida pensionsutbetalningar och jämna ut de utgifter som pensionerna orsakar. Syftet är att genom en stegvis och kontrollerad upplösning av fonden samla in medel som kan användas till att jämna ut kostnadsbelastningen för de stora åldersklassernas pensioner under de år då pensionsutgifterna är som störst.

Bestämmelser om VER:s verksamhet finns i lagen om statens pensionsfond (1295/2006). Andra väsentliga författningar med tanke på VER är också den nya pensionslagen för den offentliga sektorn (RP 16/2015) och den nya lagen om finansiering av statens pensionsskydd (RP 21/2015), som hänför sig till den omfattande reformen av pensionssystemet och som träder i kraft i början av 2017.

VER:s verksamhet är av stor betydelse för samhället. Pensionsfonden utgör en del av statens delvis fonderande pensionssystem, och den har grundats med ArPL-systemet och Keva som förebild. Den ledande tanken i fonderingen är att kostnadsbördan ska fördelas på rätt generation. I Finland fonderas kostnadsbelastningen för pensionerna endast delvis, och kostnadsbelastningen hanteras via kollektiva fonder.

Under 2019 omfattades cirka 130 000 personer av statens pensionssystem. Statens pensionsutgift uppgick till 4,7 miljarder euro. Statens pension betalas till ca 426 000 personer.

Sedan pensionsreformen 2005 har statens pensionsskydd motsvarat pensionsskyddet i den kommunala och privata sektorn. I samband med pensionsreformen infördes inom staten den så kallade livsinkomstprincipen, enligt vilken pensionen räknas utifrån arbetsinkomsterna och en intjäningsprocent för respektive år.

Även efter den pensionsreform som träder i kraft i början av 2017 motsvarar pensionsskyddet enligt statens pensionssystem innehållsmässigt pensionsskyddet för den privata sektorn och pensionsskyddet för kommunalt anställda. I samband med reformen höjs åldern för ålderspension stegvis, och i framtiden binds den till förändringen i den förväntade livslängden. Nya pensionsformer som införs är partiell förtida ålderspension och arbetslivspension. Den tidigare deltidspensionen slopas. Även reglerna för hur pensionen intjänas ses över.

Reformen påverkar också finansieringen av StPL-systemet. Pensionsutgifterna uppskattas minska på lång sikt i och med reformen.
 

Verksamhetsprincip

Statens Pensionsfond får sina medel från pensionsavgifter och intäkterna från sin placeringsverksamhet. Pensionsavgifterna betalas av arbetsgivarna och arbetstagarna inom statens pensionssystem. VER betalar dock inte ut pensioner utan har endast till uppgift att fondera pensionsmedlen. VER är en så kallad buffertfond och har således inget pensionsansvar som ska täckas individuellt på det sätt som pensionsbolag som verkställer lagen om pension för arbetsgivare (ArPL). Av den anledningen har VER inga bestämmelser gällande fondens solvens.

Utbetalningen och verkställigheten av statens pensioner överfördes 2011 från Statskontoret till Keva, som från och med det också har fungerat som statlig pensionsanstalt. Sedan början av 2013 har också arbetsgivartjänsterna i anslutning till pensionerna skötts av Keva. VER betalar omkostnaderna för skötseln av de uppgifter om statens pensioner till Keva.

Pensionerna som staten ska betala ut ingår i statsbudgeten, till vilken VER enligt statens pensionslag överför ett belopp som motsvarar 40 procent av den årliga pensionsutgiften. De medel som inte överförs till budgeten bevaras i fonden.  I enlighet med den undantagslag som gällde år 2015 överfördes utöver det belopp som anges ovan ytterligare 500 miljoner euro från Statens Pensionsfond till statsbudgeten. 
 

SVE Q4 2019 18.png

Staten har omfattande pensionsansvar

Med pensionsansvar avses det penningbelopp som vid granskningstidpunkten (med beaktande av framtida placeringsintäkter) skulle räcka till för att täcka de framtida kostnaderna för de pensionsförmåner som intjänats fram till granskningstidpunkten. Ansvaret omfattar även alla fribrevspensioner (pensioner som räknats för avslutade statsanställningar), samt pensioner till personer som övergått från statens till kommunens eller en privat arbetsgivares tjänst, och personer vars anställningar hos staten har upphört på grund av bolagisering. Pensionsansvaret innehåller alltid ett antagande om avkastning på placeringar. Statens pensionsansvar anger det sammanräknade priset på det pensionslöfte som staten gett sina tidigare och nuvarande arbetstagare vid redovisningstidpunkten.

Förutom den förväntade avkastningen på placeringarna beror pensionsansvaret på bland annat de försäkrades förväntade livslängd, pensioneringsålder och antalet personer som beviljas sjukpension. När ansvaret uppskattas är det viktigt att veta beloppet av intjänade pensioner så exakt som möjligt fram till redovisningstidpunkten. I praktiken ändras pensionsansvaret varje år: de som arbetar intjänar pension fortlöpande, nya personer går i pension och pensionstagare avlider.

Pensionsansvaret utgörs av ersättningsansvar och premieansvar. Med ersättningsansvar avses fall där pensioneringshändelsen redan har realiserats, dvs. kapitalvärdet på löpande ålders-, familje-, sjuk-, arbetslöshets- och deltidspensioner. Med premieansvar avses kapitalvärdet på de pensionsrätter som influtit fram till redovisningstidpunkten, där pensionen ännu inte har börjat.

milj. € 2018 2019
 Pensionsavgifter 1 442 1 497
- de anställdas andel 407 439
Överföring till statsbudgeten 1 859 1 894
Nettopensionsavgiftskomst -417 -396
Omfattas av statens pensionsskydd    
Försäkrade ca. 130 000 ca. 130 000
Pensionstagare 417 000 426 000
Pensionansvar 92,1 mrd €  92,7 mrd €
Fondsättningsgrad 20 % 22 %
Placeringportfölj 18,5 mrd € 20,6 mrd €
Avkastning på placeringsportföljen -3,4 % 13,8 %

 

Negativa nettoavgiftsintäkter

Sedan 2013 har VER:s nettoavgiftsintäkter, dvs. intäkterna av pensionsavgifterna efter avdrag för överföringen till statsbudgeten, varit negativa. Det innebär att VER överför ett större belopp till staten än vad fonden får in i årliga pensionsavgiftsintäkter. De negativa nettoavgiftsintäkterna kommer att öka under de närmaste åren så att VER jämnar ut statens pensionsutgifter framför allt kring 2030, då kostnadsbelastningen kommer att vara som störst.
 

SVE Q4 2019 16.png

 

Efter 2030 fortsätter pensionsutgifterna att öka, men i måttligare takt än tidigare.  Nettoavgiftsintäkterna antas bli positiva på nytt först mot slutet av 2040-talet.

År 2014 var pensionsutgiftens förhållande till lönesumman cirka 66 procent. Den väntas vara som högst 2033, cirka 87 procent av lönesumman. Därefter sjunker pensionsutgiften i förhållande till lönesumman långsamt fram till 2050-talet.

Den personal som omfattas av statens pensionsskydd (StPL) uppskattas minska jämnt ända fram till mitten av 2040-talet. Personalminskningen inverkar på både pensionsavgiftsintäkternas och pensionsutgifternas utveckling. Minskningen i antalet StPL-anställda beror betydligt på bolagisering av statens verksamhet och lagreformer. En del av dessa arrangemang är förknippade med långvariga övergångsarrangemang, till följd av vilka grundskole- och gymnasielärarna samt personalen vid universiteten stegvis kommer att övergå till pensionssystemet för den privata sektorn.

Enligt lagen om statens pensionsfond har VER:s fond vuxit till sitt fulla belopp då de fonderade medlen uppnår ett belopp som utgör 25 procent av statens pensionsansvar. Bestämmelser om användningen av fondens medel efter detta utfärdas separat. Prognosen för när en fonderingsgrad på 25 procent kommer att uppnås lever hela tiden beroende på hur situationen utvecklas och på de förväntningar som ställs på nettoavgiftsintäkterna och placeringsmarknaden. Enligt prognosen från hösten 2015 uppnås fonderingsgraden på 25 procent år 2035.
 

AVKASTNINGSMÅLET FÖR PLACERINGSVERKSAMHETEN OCH HUR DET UPPFYLLS

Enligt det avkastningsmål som finansministeriet har satt upp ska Statens Pensionsfond på lång sikt ge en större avkastning än det från statens synvinkel riskfria placeringsalternativet, dvs. kostnaden för statens nettoskuld.
 

SV H1 2020 7.png