Huvuduppgift

Statens Pensionsfond i Finland (VER) grundades 1990 med huvuduppgiften att förvalta och placera de pensionsmedel som anförtros fonden. Fonden hjälper staten att finansiera framtida pensioner och jämna ut pensionsutgifterna.

VER finns till för att staten ska kunna förbereda sig för framtida pensionsutbetalningar och jämna ut de utgifter som pensionerna orsakar. Syftet är att genom en stegvis och kontrollerad upplösning av fonden samla in medel som kan användas till att jämna ut kostnadsbelastningen för de stora åldersklassernas pensioner under de år då pensionsutgifterna är som störst.
 

Verksamhetsprincip

Statens Pensionsfond får sina medel från pensionsavgifter och intäkterna från sin placeringsverksamhet. Pensionsavgifterna betalas av arbetsgivarna och arbetstagarna inom statens pensionssystem. VER betalar dock inte ut pensioner utan har endast till uppgift att fondera pensionsmedlen. Utbetalningen och verkställigheten av statens pensioner överfördes 2011 från Statskontoret till Keva, som från och med det också har fungerat som statlig pensionsanstalt. Sedan början av 2013 har också arbetsgivartjänsterna i anslutning till pensionerna skötts av Keva.

Pensionerna som staten ska betala ut ingår i den årliga budgeten, till vilken VER enligt statens pensionslag (StPL) överför ett belopp som motsvarar 40 procent av den årliga pensionsutgiften. De medel som inte överförs till budgeten bevaras i fonden. Under 2018 överfördes sammanlagt 1 859 miljoner euro från Statens Pensionsfond till statsbudgeten.

VER är an så kallad bufferfond och har således inget pensionsansvar som skall täckas individuellt på det sätt som pensionsbolag som verkställer lagen om pension för arbetsgivare (ArPL). Av den anledningen har VER inga bestämmelser gällande fondens solvens.

 

SVE Q4 2018 15.png

Staten har omfattande pensionsansvar

Med pensionsansvar avses det penningbelopp som vid granskningstidpunkten (med beaktande av framtida placeringsintäkter) skulle räcka till för att täcka de framtida kostnaderna för de pensionsförmåner som intjänats fram till granskningstidpunkten. Ansvaret omfattar även alla fribrevspensioner (pensioner som räknats för avslutade statsanställningar), samt pensioner till personer som övergått från statens till kommunens eller en privat arbetsgivares tjänst, och personer vars anställningar hos staten har upphört på grund av bolagisering. Pensionsansvaret innehåller alltid ett antagande om avkastning på placeringar. Statens pensionsansvar anger det sammanräknade priset på det pensionslöfte som staten gett sina tidigare och nuvarande arbetstagare vid redovisningstidpunkten.

Förutom den förväntade avkastningen på placeringarna beror pensionsansvaret på bland annat de försäkrades förväntade livslängd, pensioneringsålder och antalet personer som beviljas sjukpension. När ansvaret uppskattas är det viktigt att veta beloppet av intjänade pensioner så exakt som möjligt fram till redovisningstidpunkten. I praktiken ändras pensionsansvaret varje år: de som arbetar intjänar pension fortlöpande, nya personer går i pension och pensionstagare avlider.

Pensionsansvaret utgörs av ersättningsansvar och premieansvar. Med ersättningsansvar avses fall där pensioneringshändelsen redan har realiserats, dvs. kapitalvärdet på löpande ålders-, familje-, sjuk-, arbetslöshets- och deltidspensioner. Med premieansvar avses kapitalvärdet på de pensionsrätter som influtit fram till redovisningstidpunkten, där pensionen ännu inte har börjat.

milj. € 2018 2017
 Pensionsavgifter 1 425 1 427
- de anställdas andel 407 391
Överföring till statsbudgeten 1 859 1 827
Nettopensionsavgiftskomst -434 -401
Omfattas av statens pensionsskydd    
Försäkrade ca. 130 000 133 000
Pensionstagare 417 000 ca. 410 000
Pensionansvar 92,1 mrd € 92,6 mrd €
Fondsättningsgrad 20 % 21 %
Placeringportfölj 18,5 mrd € 19,6 mrd €
Avkastning på placeringsportföljen -3,4 % 6,6 %


Samhällelig betydelse

VER:s verksamhet är av stor betydelse för samhället. Pensionsfonden utgör en del av statens delvis fonderande pensionssystem, och den har grundats med ArPL-systemet och Keva som förebild. Den ledande tanken i fonderingen är att kostnadsbördan ska fördelas på rätt generation. I Finland fonderas kostnadsbelastningen för pensionerna endast delvis, och kostnadsbelastningen hanteras via kollektiva fonder.

Under 2018 omfattades cirka 130 000 personer av statens pensionssystem. Statens pensionsutgift uppgick till 4,6 miljarder euro. Statens pension betalas till ca 417 000 personer.

Sedan pensionsreformen 2005 har statens pensionsskydd motsvarat pensionsskyddet i den kommunala och privata sektorn. I samband med pensionsreformen infördes inom staten den så kallade livsinkomstprincipen, enligt vilken pensionen räknas utifrån arbetsinkomsterna och en intjäningsprocent för respektive år.

Pension intjänas för arbete som utförts i åldern 18–68 år. Genom den så kallade superintjäningen uppmuntras dessutom 63 år fyllda personer att fortsätta i arbetslivet. Reformen slopade också samordningen av pensioner, dvs. maximigränsen på 60–66 procent för intjäning av pension. Samtidigt blev livstidskoefficienten en faktor som inverkar på pensionen.

Enligt de senaste prognoserna kommer den del av befolkningen som är i arbetsför ålder att minska från nuvarande 65 procent till 58 procent före år 2030. Detta innebär att det kommer att finnas 120 000 färre finländare i arbetsför ålder då jämfört med i dag.

Samtidigt ökar andelen finländare över 68 år; i slutet av nästa decennium förväntas de utgöra 22 procent av hela befolkningen. Detta medför stora utmaningar för den offentliga ekonomin, som 2014 har uppvisat ett hållbarhetsunderskott på cirka tre procent i förhållande till totalproduktionen. En del av hållbarhetsunderskottet ska åtgärdas med hjälp av en pensionsuppgörelse som är ämnad att förlänga arbetskarriärerna både i början och slutet.
 

Negativa nettoavgiftsintäkter

Sedan 2013 har VER:s nettoavgiftsintäkter, dvs. intäkterna av pensionsavgifterna efter avdrag för överföringen till statsbudgeten, varit negativa. Det innebär att VER överför ett större belopp till staten än vad fonden får in i årliga pensionsavgiftsintäkter. De negativa nettoavgiftsintäkterna kommer att öka under de närmaste åren så att VER jämnar ut statens pensionsutgifter framför allt kring 2030, då kostnadsbelastningen kommer att vara som störst.

SVE Q4 2018 11.png

Efter 2030 fortsätter pensionsutgifterna att öka, men i måttligare takt än tidigare. Utvecklingen blir positiv först under åren 2045‒2050.

År 2014 var pensionsutgiftens förhållande till lönesumman cirka 66 procent. Den väntas vara som högst 2032, cirka 95 procent av lönesumman. Därefter sjunker pensionsutgiften i förhållande till lönesumman långsamt fram till mitten av 2070-talet. Enligt uppskattningar kommer pensionsutgiften att stabiliseras till cirka 33 procent av lönesumman efter mitten av 2070-talet.

I euro (enligt 2013) kommer pensionsutgiften att nå sin topp 2028 (cirka 4,7 miljarder euro). Den personal som omfattas av statens pensionsskydd (StaPL) uppskattas minska kraftigt ända fram till mitten av 2040-talet. Till följd av detta kommer också den reella pensionsutgiften att sjunka 2030–2070.

Minskningen i antalet StaPL-anställda beror på bolagisering av statens verksamhet och lagreformer. Till följd av lagreformerna övergår lärare i grundskolor och gymnasier samt universitetens personal så småningom till den privata sektorns pensionssystem.
 

Mål

Enligt det avkastningsmål som finansministeriet har satt upp ska Statens Pensionsfond på lång sikt ge en större avkastning än det från statens synvinkel riskfria placeringsalternativet, dvs. kostnaden för statens nettoskuld.
 

SVE Q4 2018 7.png