Pensionsplacerare har mycket att fundera över under coronakrisen. Hur lång och djup kommer den här krisen att vara? När borde man som placerare sänka eller höja risknivån? När kommer marknaden och ekonomin att återhämta sig? Ofta har dessa funderingar och synpunkter anknytning till den framtida prisutvecklingen på placeringsmarknaden. Då gäller de i regel köp och försäljning av placeringsinstrument av andra placerare. Placeringsverksamheten har också en positiv bieffekt om den har en finansiell inverkan. I en kris kan denna bieffekt ha en viktig roll.
”Placeringsverksamheten har också en positiv bieffekt om den har en finansiell inverkan.”
Utöver den normala marknadsbedömningen och placeringsverksamheten deltar en institutionell placerare också i finansieringen av företagsverksamheten på flera olika sätt. Under en kris är denna aspekt av finansiering och investeringar den knutpunkt där placeraren och samhällets mål möts rent konkret.
I det här inlägget använder jag VER:s placeringsverksamhet som exempel. Under den senaste tiden har jag hört kommentarer om att en pensionsplacerare inte borde fundera aktivt på företagsfinansiering, men även kommentarer om att en pensionsplacerare i betydligt högre grad borde hjälpa till i denna kris som är en stor påfrestning för företagen. Dessa synpunkter ligger synnerligen långt ifrån varandra. Om VER får välja, fungerar en gyllene medelväg bäst i detta sammanhang.
Många länder har vidtagit åtgärder i syfte att försöka hålla företagens kortsiktiga finansieringsmarknad i funktion. Den här så kallade företagscertifikatmarknaden består av skuldinstrument kortare än 12 månader för ganska stora företag. Åtskilliga centralbanker har aktiverat sig på denna marknad antingen ensamma eller tillsammans med staterna. Varför är det så? Orsaken är att det är lätt för en placerare att lämna denna marknad mitt i en kris och företagen råkar således plötsligt ut för en marknad som inte fungerar. Inget företag förlitar sig uteslutande på denna mycket kortsiktiga finansiering, men kanalen erbjuder en buffert under dåliga tider. Med hjälp av företagscertifikat kan företaget sköta betalningar, återbetala lån som förfaller eller enbart stärka sin kassa för de kommande månaderna.
”Det är lätt för en placerare att lämna företagscertifikatmarknaden mitt i en kris och företagen råkar således plötsligt ut för en marknad som inte fungerar.”
VER äger företagscertifikat som en del av sin placeringsportfölj på cirka 20 miljarder euro. Med hjälp av certifikaten kan VER differentiera en penningmarknadsportfölj som består av kortfristiga statliga skuldebrev, insättningar eller penningmarknadsfonder. VER:s penningsmarknadsportfölj omfattar cirka 1,5 miljarder euro.
Finska staten offentliggjorde måndagen den 16 mars en uppsättning åtgärder för att bekämpa koronakrisens negativa effekter på ekonomin. En av åtgärderna var att VER ska placera högst 1 miljarder euro i företagscertifikatmarknaden. Placeringarna genomförs som en del av VER:s normala placeringsverksamhet. Placeringarnas tidpunkt och exakta belopp bestäms utifrån marknadsutvecklingen och avkastningen. Målet är att differentiera placeringarna enligt emittenterna samt även sprida ut tidpunkterna för köpen. Man har alltså för avsikt att göra placeringar under flera veckors tid.
”Placeringarna i företagscertifikatmarknaden genomförs som en del av VER:s normala placeringsverksamhet.”
Placeringarna inriktas på företagscertifikat för företag med en låg kreditrisk och placeringarnas förväntade avkastning varierar normalt mellan 0,2 och 0,8 procent. Den förväntade avkastningen har stigit något som en effekt av coronakrisen och kommer av naturliga skäl att fluktuera under de närmaste veckorna, när vi ser i vilken riktning denna kris är på väg. Den förväntade avkastningen är alltså en aning högre än avkastningen på de övriga instrumenten i penningmarknadsportföljen.
VER har under den senare delen av mars utökat placeringarna på företagscertifikatmarknaden så att dessa placeringar i slutet av mars uppgick till sammanlagt cirka 300 miljoner euro.
Företagscertifikatmarknaden fungerade dåligt också under efterdyningarna av finanskrisen i slutet av år 2008. Då meddelade FM att VER ska placera högst 500 miljoner euro på denna marknad. VER:s placeringar genomfördes som en del av VER:s normala placeringsverksamhet. I motsats till många andra institutionella placerare och företag höll sig VER kvar på denna marknad under krismånaderna. Marknaden normaliserades så småningom, då aktiemarknaden och ekonomin gradvis återgick till det normala.
”I motsats till många andra institutionella placerare och företag höll sig VER kvar på denna marknad under krismånaderna.”
Om coronakrisen följer samma mönster som tidigare kriser, kan man anta att de institutionella placerarna kommer att finansiera företagen och den offentliga sektorn på många sätt. På detta sätt deltar de för sin del i att bekämpa de negativa effekterna av krisen.
Vi kan förvänta oss att företagen emitterar masskuldebrevslån efter störningarna på marknaden. Vissa gamla skulder förfaller och vissa projekt behöver finansiering. Företagen får långsiktig finansiering av bankerna i form av lån samt av placerarna i form av masskuldebrevslån. Pensionsplacerarna är en relativt stor grupp placerare på marknaden för masskuldebrevslån.
De offentliga utgifterna ökar i en kris. Under coronakrisen har många stater fastställt betydande stöd till medborgare och företagsverksamhet. Denna utgift måste finansieras på något sätt och det görs genom att emittera statliga skuldebrev i vilka institutionella placerare placerar.
Om krisen visar sig vara djup, kan vi vänta oss att vissa företag får problem med otillräckligt eget kapital. Då är emittering av nya aktier en effektiv metod att justera balansen. Huvudägarna och de institutionella placerarna gör det möjligt för välmående företag att fortsätta med sin verksamhet.
Pensionsplacerarna är också fastighets- och infrastrukturplacerare. Till den del som nya pengar överförs till sådana projekt för att finansiera investeringar, stöder det den ekonomiska utvecklingen. På samma sätt kan det genom kapitalplaceringsverksamhet och skuldplaceringar via fonder uppstå tillfällen där företagets tillgång till finansiering och en god placeringsverksamhet möts.
”Pensionsplaceraren kan tjäna samhället bäst genom att se till att placeringarna förvaltas på ett bra sätt på lång sikt.”
Pensionsplaceraren kan tjäna samhället bäst genom att se till att placeringarna förvaltas på ett bra sätt på lång sikt. Att få tillräcklig avkastning på lång sikt är det viktigaste mervärdet. En kris för också med sig nya möjligheter. Att institutionella placerare är delaktiga i finansieringen i egenskap av placerare, till exempel i finansieringen av företag och den offentliga sektorn i olika länder, har inte bara betydelse ur ett avkastningsperspektiv, utan tillför också mervärde till samhället. Detta är en positiv bieffekt av placeringsverksamheten och dess betydelse framhävs i en kris.
Skribent är VER:s verkställande direktör Timo Löyttyniemi.
Taggar: