Strategi

Statens pensionsfonds (VER) strategi skapar ett ramverk för placeringsverksamheten, på basis av vilket VER:s årliga placeringsplaner kan utarbetas. En viktig punkt i strategin är definieringen av grunderna för avkastningsmålet och allokeringen.

VER uppnådde betydligt tidigare än väntat, den 31 december 2021, målet om en fonderingsgrad på 25 procent som ställts upp för VER. Efter att fonderingsgraden hade uppnåtts reviderades lagen om statens pensionsfond genom en lag som trädde i kraft i april 2022. I takt med att VER:s roll som utjämnare av statens pensionsutgifter blir större, och de negativa nettoöverföringarna ökar, uppskattas VER:s fonderingsgrad sjunka under de kommande åren.

De negativa nettoavgiftsintäkterna kommer att öka till cirka -4,5 procent av medlen i förhållande till de nuvarande medlen. På grund av statens pensionsutgifter och strukturen på de arbetskraftsbaserade avgiftsintäkterna, kommer nettoavgiftsintäkterna att vara allra mest negativa år 2034 och därefter gradvis stiga. Statens pensionsavgifter och pensionsutgifter uppskattas vara i balans på 2050-talet.

Det att VER:s nettoavgiftsintäkter är avsevärt negativa ger upphov till strikta begränsningar för VER:s placeringsverksamhet. VER:s karaktär som buffertfond möjliggör dock variation i fonderingsgraden och även tidvis år med negativ avkastning. Med buffertfond avses att statens pensionsutgifter huvudsakligen täcks ur statsbudgeten.

Finansministeriets föreläggande fastställer som minimikrav för VER:s placeringsverksamhet att den ska överstiga den effektiva räntan på statens skuld på lång sikt. Med effektiv ränta avses den faktiska medelkostnaden för statens skuld.

VER eftersträvar på lång sikt en så stor tilläggsavkastning som möjligt över statens finansieringskostnader på en rimlig risknivå, med beaktande av de fastställda allokeringsgränserna och nettoavgiftsintäkternas uppskattade utveckling. VER använder i sina egna beräkningar ett avkastningsantagande som överstiger medelkostnaden för statens skuld med 2-3 procentenheter på lång sikt. Detta stöder även den avkastningsnivå som VER uppnår på lång sikt samt de avkastningsantaganden som Pensionsskyddscentralen gjort för Finlands pensionssystem.

Vid fastställandet av allokeringen för tillgångsklasserna, som ska leda till att avkastningsmålet uppnås, använder VER en hierarki med två jämförelseindex. Den första utgångspunkten är ett globalt neutralt jämförelseindex, vilket innebär globala viktade marknadsindex för aktieplaceringar och ränteplaceringar. VER:s karaktär som buffertfond möjliggör en långvarig placeringsverksamhet där avkastningsförväntningen är tillräcklig men avkastningen på placeringsfunktionerna kan variera avsevärt. VER tillämpar ingen sådan soliditetsberäkning som är typisk för pensionsbolag, men VER:s negativa nettoavgiftsintäkter kan orsaka situationer som leder till att den fria allokeringen av likvida medel försvåras och placeringshorisonten förkortas. Trots detta fungerar det globala neutrala jämförelseindexet som utgångspunkt för styrningen av placeringsverksamheten.

VER:s styrelse fastställer varje år i placeringsplanen en mer detaljerad basallokering för de strategiska tillgångsklassernas viktning. Grundallokeringen fungerar som jämförelseindex i placeringsplanen. Med hjälp av dessa två jämförelsepunkter kan VER styra placeringsverksamheten samt mäta den strategiska och operativa framgången.

VER bedömer att basallokeringen för tillgångsklasserna som fastställs i VER:s placeringsplan kan bidra till att uppnå de ovan beskrivna långsiktiga målen.